Ruiner utan romantik
RECENSION: Hyun-Jin
Kwak behärskar det avgörande ögonblicket, skriver
Sebastian Johans.
I skuggan av Fotografiska och Moderna museets
satsning på fotografi bedriver den lilla, ideella institutionen
Fotografins hus en väldigt pålitlig och högkvalitativ verksamhet
i sina lokaler på Skeppsholmen i Stockholm. Här är fokus mindre
show och mer samtidskonst, vilket inte ska uppfattas som att
utställningarna där nödvändigtvis är svårare än de som äger rum
i större rum.
Om Fotografiska, som
profilerar sig med internationella vandringsutställningar med
stjärnglans, är Disney on ice så är Fotografins hus den seriöst
satsande konståkaren som jagar en nyskapande koreografi och inte
nöjer sig med något annat än en pallplats i det kommande
mästerskapet.
Just nu visar Fotografins hus utställningen
The Island –a case study of a collector’s mind där konstnären
Hyun-Jin Kwak har dokumenterat det Barbieriska palatset, en
majestätisk men svårt förfallen 1500-talsbyggnad i centrala
Reggio Emilia i Italien.
Huset, som fortfarande är
bebott av en liten familj som inte är i stånd att renovera det
gigantiska palatset, har förvandlats till något som på ytan
gestaltar en snabbt accelererande klassresa nedåt och på djupet
något större och undflyende som handlar om förgänglighet och
predestination. Husets nuvarande ägare verkar, att döma av det
bild- och textmaterial som presenteras, bara kunna iaktta
förfallet och fylla de väldiga rummen med bråte i en omfattning
som närmar sig maniskt samlande.
Hyun-Jin Kwak är en
väldigt skickligt berättande konstnär som har en imponerande
förmåga att ladda sina bilder med en känsla av att fånga ett
avgörande ögonblick. The Island är inte lika direkt anslående
som Kwaks genombrottsserie Girls in uniform, som tidigt visades
på Uppsala konstmuseum, men laborerar med samma effekter av
identitet i förändring.
Det mest imponerande med
Kwaks arbete är för övrigt att hon trots ett både gåtfullt och
poetiskt anslag aldrig blommar ut i någon fullskalig
ruinromantik utan hela tiden liksom antyder ett större, mer
komplicerat syfte.
Presentation består av några
stora bilder, en diskret video, och ett större antal bilder som
i mindre format ligger uppradade på några bord. Fotografi, visar
det sig, blir ofta intressantare om den inte gömmer sig bakom
fläskigt glänsande printar i monumentalformat.
Sebastian Johans |